Efter nästan 2,5 års uppförsbacke så är jag tillbaka i nivån jag hade 2013 när det gick som bäst..

genom tålamod,eftertanke,samtal och framförallt stöd och smarthet så har jag faktiskt kommit tillbaka som en ny människa och starkare än någonsin, men det gäller att vara på sin vakt!

Är väldigt stolt och glad över mig själv och även lite förvånad måste jag säga,att jag kunde hålla ett sådant bra snitt tempo i ett väldigt kuperat och tufft spår,faktiskt första gången sen 2013 jag kände mig pigg och rapp i kroppen på en tävling,annar brukar jag känna mig kraftlös som en överkokt spaghetti.

Vi bodde på hotell för att slippa stressa på lördagen och det var ett mycket bra val,en bra frukost och sen iväg i god tid till start utan stress,kändes helt perfekt Anna startade 09:40 och jag 09:50,

  På bilden bredvid precis innan start

Vi har nog aldrig känt sådant lugn, väl iväg så håller jag mitt egna tempo,viktigt att inte hänga på andra när man har 15km framför sig,många gör ju just så och börjar gå efter 2-3 km väldigt korkat,mina ben kändes mycket pigga och upplägget med ett simpass på torsdagen var ett vinnande koncept,jag kände mig pigg enda till ca 11-12 km då blev det tufft, ocj jag tog mig lite energi för började känna små kramptendeser i höger lår, så tack vare det så klarade jag inte av mitt PB men det gör inget alls skilde bara 30 s ändå :)

  Mycket glada efter målgång !

Är väldigt glad att jag lärt mig av mina misstag om min hälsa och ska göra allt för att inte hamna där igen,genom att tänka SMART,NOGRANNHET,LYSSNA PÅ KROPPEN,SAMTALA,SOVA,INTE STRESSA!

Om ni undrar vad sluttiden blev? så här är den  01:24:26 ( ca 05:30 i snitt tempo )

Nu ska jag ta ca en veckas vila sen så kör jag igång försäsongen lite lätt och nästa år ska jag vara skadefri och starkare än någonsin både mentalt,psykiskt och fysiskt...so let the pre season begin

H/Magnus

Många drömmer nog om förändring i tillvaron, byta jobb,flytta,bryta upp,börja träna,byta livsstil mm,I flera år har jag varit sugen på att hitta på andra saker i livet och speciellt bo någon annanstans än i Stockholm,men möjligheten fanns inte riktigt, men när jag träffade Frun så kände vi likadant,

Hon började vantrivas på jobbet lite grann och jag hade slutat på jobbet också pga att jag inte trivdes med situationen och även som jag har skrivit tidigare ( utmattningssyndrom )gjorde ju saken inte lättare,Våran plan var att söka jobb i Skåne eller vårat andra hem Dalarna och Falun, men av en ren slump sökte frun jobb i Norrköping och fick det, nu blev det läskigt på riktigt och allvar, vi åker dit tillsammans och hon känner att det är jobbet hon vill ha, så lägenhet måste säljas och inköpas,

jag åker på två visningar i Norrköping och vi vinner ena lägenheten men då har inte frun sätt den ens, friskt vågat hälften vunnet :)

En stor chansning absolut men man kan ju inte veta om man trivs om inte testar att bo på stället eller sin nya stad och vi stor trivs, nära till allt och speciellt för fruns del, istället för att resa nästan 3,5 timme per dag så tar det nu 10 min att gå,på det sättet minskade vi slitningar och stress och ett ekorrehjul eller ond spiral eller kalla det vad ni vill,.

Att vilja saker och inte ta tag i det är inget bra tycker jag, det är bättre att försöka än att inte göra något åt saken,sitta och gnälla vad tråkigt och jobbigt saker är...Stockholm finns kvar

jag startade upp min egna PT-verksamhet och det går hyfsat jobbar som bootcamp instruktör och har hand om ett härligt gäng, att jobba med människor ger mig väldigt mycket,jag tjänar inte mycket pengar men har hälsan och bestämmer över mig själv,när och hur mycket jag vill jobba,en dröm jag alltid har haft! att vara anställd är naturligtvis enklare och tryggare men har sina nackdelar som allt har här i livet,jag har aldrig ångrat mitt val någonsin även om jag vet att ekonomin är viktig och antagligen kommer jag inte kunna ha det som nu för evigt, men tar ett halvår i taget så får vi se.

Jag tycker livet är för kort för att i stort sätt leva på jobbet och jag vill inte leva som förr, det vill säga att då levde jag för helgen och semestern,vad är det för liv att leva,nu ser jag varje dag som en gåva istället och tro det eller ej vardagar är lika härliga som en semesterdag och det retar säkert upp många men det är faktiskt upp till var och en att försöka känna så, känner du att du vantrivs med situationen..gör nåt då, du kommer aldrig att ångra dig,ekonomi som sagt är viktigt men väljer man att leva istället för att ha mera pengar så är det livskvalitet tycker jag ,även om det är skönt att ha råd med mycket mer absolut,

Jag har allt tycker jag, ett fint hem,en fru,en bil,eget företag,hälsa,inkomst,en bra farsa och en svärfar som ställer upp för mig..vad kan man mer begära..

Det är klart att jag har drömmar som sommarställe,resor,mycket pengar, men jag vet en dag så har jag även det..:)

ta hand om er/

H/Magnus

Stress stress stress..känner du igen dig, allt ska gå så fort nuförtiden helst flera saker samtidigt,

vad jag vill få fram i detta inlägg är att man kan tro att vi är utsatta för ett mänskligt experiment av nån högre makt eller nåt, helt enkelt se hur mycket mäniskan klarar av innan den totalt faller samman,I Sverige på 50-60talet så var det oftast kvinnan som var hemma med barnen och skötte allt i hemmet vilket i sig är ett stort jobb,barnen fick vara mer med sina föräldrar och slapp bli i väg skickade till nåt sunkigt dagis med virus,smuts,taskig kost och rökande dagisfröknar som verkar ha gett upp för länge sedan,när en förälder var hemma så blev det inte alls samma stress som idag och äktenskap knakar i fogarna pga båda ska jobba heltid,laga mat,träna,skjutsa och sen ta hand om allt annat.. det går ju inte i längden det förstår ju alla..men så ser det ut för väldigt många idag och jag ser många ggr att var är livskvaliten ? Slutkörda,överviktiga,stressade,sura å vet fan allt,,det är min största skräck att bli så, det är inte normalt att båda ska jobba samtidigt när man har barn och föräldra ledighet räcker ju inte tycker jag..nä inför 6tim dagar på jobbet så människor kan börja leva istället!

Nästa grej..energidrycker som är riktade till yngre generationen, väldigt ofta ser jag idag lite överallt ute när jag tar en promenad,en kaffe i högerhand,en cigg mellan fingrarna,en redbull i vänster hand,mobilen framme..vad i helvete är det för trams..alltså kan människokroppen och hjärnan få en sämre start verkligen, ibland måste jag nypa mig i armen för att verkligen förstå att det är sant..men ja det är ju det..i affären finns det hyllvis med energidryck med koffein och taurin som kan bidra till att hjärtat stannar, och redbull tex togs fram som medicin från början. Det säger ju allt, det får man sälja men inte tex opastoriserad mjölk, mm

Mobiltelefonen är en bra grej absolut förrutom nu som det är, det går omkring zombies på gator och torg djupt försjunkna i skärmen å ja visst jag går ju i fällan själv ibland det märker jag men försöker att använda mobilen mycket mindre, ta bara sms och bilkörning wtf helt befängt,folk går över gatan i en helt annan värld,sitter på cafeer och skriver tillvarann å mobilen å ändå sitter man 0,5m från varann..

Sen har vi maten.. herregud vad illa berörd jag blir när jag ser vad väldigt många äter , halvfabrikat från någon industriellt framtagen skitprodukt som inte innehåller människoföda alls, jag ser barn familjer på supermarkets som inte har en enda frukt eller grönsak utan det viktigaste att det går att micra och glöm inte fredagsmyset då man släpper alla tyglar och vräker i sig kemikalier,fett,socker och tillsatster..men storföretagen har lyckats där med..

SLUTSATS..Jag tror på riktigt att det är ett experiment som samhällets maktelit står bakom och sen utvärderar det om 100 år eller nåt så människan då kan leva på ett annat sätt, för jorden börjar bli överbefolkad och lever människan för länge så är det ohållbart..

Jag går upp runt 07:30-08:00 ungefär startar kaffebryggaren och börjar göra den obligatoriska bananpannkakan med blåbär och frukt och även lite kvarg, Funderar över vad jag ska träna och sitter och känner efter vad jag har ont just idag för på morgonen är jag latast och kinkigast i världen,

Bestämmer mig vad jag ska göra med träningen så jag jag är klar innan kl 12 på dagen så jag hinner ta den mysiga lunchpromenaden med frun och den ser jag fram mot hela dagen faktiskt,och är det mån,ons eller torsdag så förbereder jag kvällens bootcamppass ute i Hölö som förövrigt är ett grymt härligt gäng,Så ser en vanlig vecka ut för mig nu mer och måste tillägga än så länge, för jag vet ju att så kommer det inte se ut i all evighet...

Så vad gör jag för att komma tillbaka helt eller snarare komma igen som en ny människa med lite mer distans och framförallt inte hamna i samma fällor igen,

1* Jag lyssnar på kroppen när den säger åt mig att vila om nu det gäller sova eller vila från träning eller ja vila från jobbsökande eller vad som helst, då är det bara stänga av strömmen till hjärnan och acceptera att ja jag är trött vila 20 min eller sätt dig ner 30 min och lös korsord tex ,alltså varva ner även om jag känner äh vadå jag har ju inte gjort nåt alls, så är det en nyckelfaktor för att det ska fungera i längden.

2* Frustration över jobb och ekonomi är naturligt att fundera över absolut men jag försöker att tänka positivt för jag gör allt för att det ska fungera och att frun ska på sikt inte behöva ta så stort ansvar som hon har gjort i snart 3 år, skäms över det men jag kan inte rå för att det blev så här,

Så vad gör jag jo jag kollar jobb morgon och kväll och håller mig till det, för annars blir jag stressad och när man är själv hemma så har man mycket tid till att fundera ,och oftast är det inte riktiga känslor utan trams tankar som hör ihop med utbrändheten, för när jag är utvilad så finns dem inte,

Jobb ja deltid kommer jag att försöka börja med på något sätt, för går jag all in direkt då vet jag vad som kommer att hända,

3*Träning är mycket bra och för mig är det viktigt att inte ta ut mig helt utan att ha en buffertzon varje träningspass, att ta ut sig helt kan trigga igång utbrändhetssymptom igen så tex när jag känner att sista intervallen gick super bra då lägger jag ner bara för att gå hem med en bra känsla och ha krafter kvar, och det resulterar i en glad person som tycker livet är nice,och genom att träna rätt nu mer så har min snitt puls sjunkit med mellan 10-20 slag i minuten och det känns verkligen kan jag säga,förr låg jag i snitt på 170-180 i puls hela tiden men nu tex i lördags när vi sprang 15km så var snittpulsen på 155 slag i min ungefär, och så blir jag inte alls lika sliten heller,

Sen har jag tagit upp styrketräningen igen och det finns studier på det att det motverkar stress och utbrändhet och blir jag lite starkare igen fysiskt så kommer jag orka med mycket mer också, för man måste ju acceptera ålder och vad för sorts kropp man har så enkelt är det, och då utgå från sina förutsättningar helt enkelt,

Slutord : Som sagt jag kunde inte i hela min värld tro att jag skulle hamna i denna komplexa sits,

det är ju bara att acceptera det hela göra rätt och tänka sig för,det känns rätt skönt på något sätt för nu vet jag varför jag har varit och reagerat på många sätt förr, och varför humöret har gått upp och ner hela tiden, lätt till destruktiva tankar och frustration som ej går att förklara....

Så känner ni att ni är på gång att hamna i en svacka , stanna då upp och tänk till och gör inte misstaget att bara bita ihop och kör på, för sanningen kommer alltid ikapp och den vinner.....

Ta hand om er H/Magnus

Eftermiddag 20/4 2001 en söndag jag vinkar adjö när jag går till bussen vänder mig om en ännu en gång och ser ett leende, en lycklig person och det var sista gången jag såg min mamma och som tröst så skildes vi åt som vänner denna gång...

Det här är min historia om utbrändhet (utmattningssyndrom), 6 månader senare ska jag gå upp ur sängen för att åka till jobbet men det går inte min kropp lyder inte och jag förstår ingenting efter ett tag så blir jag rädd och panikångesten infinner sig för första gången och jag förstår inte riktigt vad som händer jag trodde på riktigt att sista dagen var kommen efter ett tag så börjar jag återvända ringer till min far som jag jobbar med och säger att jag är sjuk en liten nödlögn alltså men sjukdom kan ju vara så mycket olika saker och symptom.

Har för mig att det var en torsdag så jag börjar jobba igen på måndagen som inget har hänt efter en helg av total misär och dödsångest och allt möjligt så är allt normalt tror alla på jobbet inklusive farsan som inte frågar hur jag mår utan det vanliga tjafset på skoj i fika soffan i Håga och vi kör på som vanligt det är nu jag börjar märka att jag inte klarar av minsta lilla stress eller press utan då blir det taggarna utåt direkt som ett försvar för att skydda mig själv, min kaxiga fasad är uppfunnen och den håller jag tills för snart 5 år sen då jag träffade min fru.

I denna tid så börjar jag styrketräna intensivt ca 5-6 ggr i veckan och det hjälper mig mycket och hade jag inte haft det intresset så hade jag inte varit här på jorden idag, jag skämtade mycket om att när jag skulle fylla 30 år så skulle jag skjuta mig själv och folk garvade men dem ska bara veta hur allvarlig jag var, jag hade precis suttit och gjort en lista över för och nackdelar om att leva och gissa vilken sida som vann JOO nackdelarna och nya tankar började fara fan fan jag är ett psykfall men igrund och botten var jag bara en ensam liten pojke som hade hållit sorgen inom mig aldeles för länge..

2011 går min far i pension i november efter att vi jobbat ihop i nästan 12 år en fantastisk tid som jag saknar och tänker på varje dag, det tar väldigt hårt på mig för nu var min sista trygghet borta och på jobbet som jag stortrivs på börjar bli katastrof, jag ber om att få byta avdelning till anlägget börjar där i december och det blir allt annat än jag tänker mig vantrivs och känner mig ensam har shyssta arbetskamrater men det räcker inte utan jag är dryg kaxig och allmänt omedgörlig säkert ej omtyckt av arbetledning och det förstår jag verkligen men inget jag kan råför helt enkelt börjar vantrivas mer och mer och tar tjänstledigt går utb till PT har problem där med men klarar mig precis och blir godkänd sen ska jag tillbaka till jobbet är där ett tag och blir ovän med chefen och efter ett tag säger jag upp mig..

Efter denna tid så flyttar jag och blivande frun ett gäng ggr och det är lite rörigt..

ska förklara vi flyttar 3 ggr, jag har 5 olika jobb i följd och inget trivs jag med eller klarar av, jag har usel ekonomi får ingen a-kassa utan lever på Anna när jag inser att det blev för mycket av allt samtidigt så är det ju inte undra på att väggen närmade sig med stormsteg och jag som alltid har sagt lite kaxigt TÄNK ATT DET ALLTID ÄR KONTORPERSONAL SOM GÅR IN I VÄGGEN helvete vad fel jag hade i samma veva börjar vi med triathlon och det går jätte bra till en början tills jag försöker kombinera utmattningssyndrom,jobb,träning,flytt,förhållande och långdistansträning och det gick ju inte alls utan jag börjar känna mig ordentligt deprimerad..

Mina symptom var dålig sömn,ljus och ljudkänslighet,yrsel,huvudvärk,gråt,apatikänsla,kl
arade inte av minsta lilla stress mm går till en läkare och hon säger DU HAR GÅTT IN I VÄGGEN och jag bara satt där och trodde inte det var sant VA JAG men jag gör ju inte sånt,...

Vad jag/vi har gjort åt det jo prata mycket och förstå allvaret vi har flyttat och startat ett nytt liv i Norrköping,jag jobbar som bootcamp instruktör i egen regi,har lagt om träningen och lyssnar på kroppen, och framförallt så förra året vid mammas grav så brast det för mig totalt och helt oväntat och jag grät i 45 min oavbrutet och jag fick ur mig all sorg som jag burit inom mig och sen dess så känns allt lite bättre men jag siktar inte på att komma tillbaka utan komma igen som en ny människa .Mitt råd till alla som håller saker inom sig ta tag idet i början för sanningen kommer alltid ifatt ..

Detta är min historia i korthet om min utbrändhet som jag fortfarande kämpar med mig fast på ett mycket enklare plan nu mer.... TA HAND OM ER H/MAGNUS

Här kommer jag ta upp olika ämnen,händelser åsikter mm kommer lägga upp nytt inlägg varje fredag är det tänkt 

vad veckans ämne har jag inte bestämt mig ännu för men återkopplar om det på facebook .

Ställ gärna någon fråga om du har lust/vi hörs