Detta inlägg är baserat på erfarenheter,åsikter och en del fakta...håll tillgodo!

Extremsport är just nu väldigt populärt och det känns som att alla ska hålla på med det,och detverkar som att det är väldigt vanligt att många har tappat respekten för vad det just är EXTREMSPORT!

Från början var det elitidrottare som ville göra något annat och en oftast slutet på en elitkarriär med 1000tals timmar träning med full koll på både träning,återhämtning,nutrition,rehab mm

Nu är tex en Marathon ungefär som att som att springa 10 km och ingen respekt om vad det handlar om igentligen och det börjar bli normalt med ultra marathon ( 80-90 km )vilket i sig inte är speciellt hälsosamt om man nu inte vet exakt vad man håller på med,även då läser jag artiklar om en del av elitfolket inom ultralöpning har tränat sig sönder och samman med skador för livet att dem aldrig mer kan springa, utbrändhet och ätstörningar, ÄR DET NÅGOT ATT SE UPP TILL!!! jag hör ofta offentliga idrottprofiler som nästan tycker det är häftigt och ja det är klart att motionären vill vara lika häftig men är det värt priset!!!

Jag som triathlet i motionsklass får ofta höra från folk tex.. jaha du kör IRONMAN!.. men hallå vet ni verkligen vad det innebär.. nä antagligen inte.. jag kör sprintar ( 750m sim-20km cykel-5km löp ) och ibland Olympisk distans som är det dubbla då blir man helt ointressant och det tycker jag är en skrämmande utveckling när det bland det mest extrema är normalt!!!

Swimrun är väldigt inne och en fantastiskt rolig sport men inte till vilket pris som helst , oftast väldigt långt och just nu är det väldigt inne ( häftigt ) tycker många när det är extremt långt och gärna väldigt kallt i vattnet typ 10grader,

vilket är både farligt och korkat, det finns till och med swimrun på vintern, tex i borås som en känd person anordnar vilket är bland det korkaste jag har hört, tillslut kommer någon dö av det och då är det inte lika häftigt längre, tänk lite nu snälla !!!! sen anordnas det vinter swimrun i stockholm också, hoppas den trenden lägger sig..

Jag vet en del som först kör IRONMAN Kalmar och ca 3v senare kör ö till ö ( den extremaste swimrun ) i stort sätt

runt 60km löpning och ungefär 10km simning nåt sånt, genom såna distanser och kyla så läser jag fler och fler har fått köldastma och allvarliga nedkylnings symptom och skador i leder,tävlingen i sig är en tävling endast för elit igentligen och en tävling för en liten skara som verkar vara en tävling för inbördes beundran men det är dem som syns och räknas verkar det som,jag känner en person som har tränat sönder sig så hen går på kryckor för att höfterna är slut tragiskt måste jag säga ! Elitmotionären har oftast inte koll på sin kropp och kost inte fullt ut som proffsen,vi jobbar heltid,vardagsstress, familj och allt annat, då kommer man få sota för allt extrema saker och endast kan hålla på med det under en väldigt begränsad tid i livet.. Nu tycker jag det är dags att lyfta fram den vanliga motionären istället tex den som klarar att springa 5km för första gången,eller lärt sig crawla på egen hand,eller tex fått ihop träningskontinuitet, låt inte dem mest extrema personerna bara synas och höras för den vanliga motionären är mycket viktigare, sen naturligtvis är det helt ok att ha drömmar om att klara av saker men inte till vilket pris som helst tex sin hälsa!

Slut ord! jag tränar för livslång hälsa och en väl fungerande kropp utan bekostnad på min fysiska och psykiska hälsa,

tränar smart och har anlitat en coach som håller mig i rätt nivå och jag slipper tänka och bara genomför!!!

Jag kommer att hålla på med min idrott när dem andra inte orkar eller kan för att allt för extrema saker är inte ihållande och livslång hälsa och allt annat än hälsosamt/SLUT    

Hemma i STHLM sen april 2017 och allt skulle ju lösa sig och i efterhand väldigt naivt tänkt så här i efterhand,

Efter utbrändheten som visade sitt fula tryne sommaren 2015 så trodde jag att det var borta vid årsskiftet 2016/17 och eftersom vi fixade nya jobb i STHLM och allt skulle ju bara flyta på när vi var hemma igen efter ett lärorikt äventyr i Sveriges mest folktomma stad Norrköping, saknar ej staden men dess otroligt fina natur och träningsmöjligheter så vi siktar in på sommarställe i östergötland istället,Nytt jobb jaha det började med att gå utb i februari i 2 dagar och sen var dem inte villiga att betala reseersättning och 16 timmars lön och det var det sista jag behövde, det tog tvärstopp och jag bad dem typ att dra och varningsklockorna ringde och jag sökte annat jobb, fick nya jobbet jag sökte och det som arbetsledare på en anläggningsfirma,jobbade där i ca 3 mån och började känna av stressen som jag inte kunna hantera riktigt men igentligen hade det inte något att göra med jobbet alls, utan mitt sätt att tänka och hantera saker och ting.

Så nu till rubriken Att alltid kunna backa! Hur gör jag,hur borde jag göra,hur löser sig det,hur utmanar jag mig själv och hur bryter jag mönster???

1. Kostomläggning

Från att vara som 95% av svenssonfamiljen att vara itutad att ösa i sig kolhydrater i alla former,spannmål,mackor,sockrade produkter mm, började läsa på om kolhydratkänslighet och kom fram till att Paleo upplägg skulle passa mig eventuellt, att utesluta spannmål nästan helt,utesluta socker så gott det går, pasta eran tog ett slut, proteinrik mat med mycket grönsaker och nyttigt fett.

Efter några veckor kände jag att mina blodsockerfall var i stort sätt borta ( ni ska bara veta hur skönt det är) att gå runt och vara hängig,sur,trött,och orkeslös mot idag ha ett jämt blodsocker,bra humör,pigg, och som en stor bonus på det hela har jag gått ner ca 7-8 kg och det känns fantastiskt :)Säg till om jag ska hjälpa er att få känna hur mycket bättre man kan må men så klart helt valfritt, kommer en mer utförlig artikel om detta sen nångång!

2.Utmana mig själv

Jo jag har alltid varit rädd att simma ute på öppet vatten tex, så bestämde jag mig gå utanför bekvämlighetszonen och simma tvärs över en rätt stor sjö med med långt till land och trygghet på båda sidor, efterhand när jag gjorde det så vilken fantastisk känsla och måste säga FAN VA GRYM JAG ÄR ! i samma veva passade jag på att persa på både 5km och 10 km, tiderna skiter vi i nu och är oväsentligt :)

Utmaningarna inför nästa år är att köra Xterra triathlon som skrämmer mig och att försöka kvala in till crosstriathlon VM (age group) i Danmark och 2019 att klara av en 70,3 ironman och få en plats i ITU Lausanne 2019 ( age group)

Bryta olika sorters mönster har jag också börjat med att tex tänkta både en och två gånger innan jag bokar saker eller tar beslut.

3. Terapi

Jag har bokat in mig att träffa en terapeut för hitta nycklar och ett bra tankesätt inför kommade framtid och utmaningar för ensam är inte alltid stark så är det bara och framförallt inte vara kvar i gamla mönster och tankar för vi som familj har så mycket att se fram mot.

4.Prioriteringar

Jag prioriterar familj,välmående och jobb i första hand och att vardagen ska fungera helt enkelt och trygghet både ekonomiskt och känslomässigt, så tävlingar och sånt får vänta tills nästa år helt enkelt och då kommer jag vara starkare än någonsin både mentalt,psykist och fysiskt :)          

Så denna vidriga årstid ( utom ibland ) kommer jag ju inte undan,jag går ner i någon sorts dvala med trötthet och inte total inspiriationslöshet men inte långt ifrån,

jag försöker hålla humör och skalle på topp men jag avskyr kyla och mörker och har full förståelse varför björnar ruttnar på detta å lägger sig och vilar hela vintern.

Alltså det är fuktigt och kallt,mörkt och disigt,kroppen känns seg och jag har ett nyvaket fenomen i kroppen hela tiden typ,till och med varmvattnet i duschen verkar ha givit upp.

Jag sover ca 8 tim per natt och det är ju skönt absolut,jag äter bra och rör på mig( och nu tänker ni att jag måste vila från träning mer ) men det gör jag faktiskt,kör periodisering och ligger på en mindre belastning än någonsin och igentligen vill jag inte träna alls...

Allt handlar om sol och värme som vi inte är direkt bortskämda med här,men som många på socialmedia som har ju många en stor tur att få vara utomlands på vintern,och dessutom gratis i stort sett,

men om våra planer går som vi har tänkt ( kommer avslöja dem när allt är klart ) så kommer vi också kunna gotta oss i värme och nya löparskor , och bara tanken på att rasta nya löparskor vid havet i bara shorts gör mig grymt glaaaad :)  

Så hur ska jag komma ur denna spiral..hmm ja flytta till varmare breddgrader,bita ihop,springa upp för en slalombacke tills jag svimmar ( eller tills jag får näsblod som i Rättviks slalombacke )

En sak som jag gör nu mer att begränsa mina kolhydrats intag som sker endast genom grönsaker och frukt,och det mina vänner så slipper jag dessa blodsockerfall ala grande som jag hade förr vilken gjorde att jag kände mig döende,kan starkt rekomendera detta tänk,lite jobbigt i början några dagar men sen så märker man skillnad för hunger står man ut med men inte blodsockerfall..

Ikväll är det sista passet med Hölögänget innan jul , känns lite tråkigt men samtidigt skönt att få ett resebreak det har blivit många timmar i bilen kan jag säga, och vi får se hur det blir till våren helt enkelt, om allt går i lås så blir det kanoners :)

Men hur som helst så hoppas jag nu att vintern går fort och värmen dyker upp så jag kan börja leva fullt ut igen..

Så ha nu en riktigt GOD JUL och gott nytt år och glöm inte den obligatoriska julaftonsmilen ( löpning )

Ha det gott och häng i nu.  

Från att inte ha haft något jobb till att nu stå med två st jobb, känns både inspirerande,konstigt,jobbigt och roligt..har bestämt mig för att köra en kombo med halvtid på timme på det ena som dem gick med på fram till årskiftet ( dem vill verkligen ha mig sa dem ):)

Mitt instruktörsjobb på IA Training som jag aldrig kommer släppa utan utveckla till en heltidstjänst på sikt, det tror jag verkligen på och dessutom känner jag mig både uppskattad och omtyckt av hela gänget.

Som sagt dags att vakna ur koman som vart i några år och komma igen i arbetslivet ordentligt för jag vet ju att jag mår bra av det i längden både socialt och ekonomiskt.

Det kommer bli tufft att jobba på ett annat sätt än jag har vant mig vid men samtidigt så vet jag ju att jag vänjer mig men har respekt för att det kommer vara tufft i början,så omläggning av träning är nog ett måste och framför allt acceptera att det går tungt eller dåligt att träna,men i slutändan så är det den väg som jag måste gå helt enkelt,när jag nu inte har jobbat heltid på över ett år så klart att det känns tufft och jag känner mig lite lat faktiskt men när jag väl kommer över första tiden så blir det nog jätte bra,men mest nervös är jag för att jag inte ska orka träna som jag vill och få kontinuiteten som är ett måste.

Så till dessa simhallar eller lekhus..

Blir så frustrerad att vi som vill träna simning blir alltid åtsidosatta..ta tex idag i Grosvad arena..

där har dem ett jättestort vattenlekskomplex med bassänger,rutchbanor som kombinerar med att ha det både inne och ute åretrunt, en barnbassäng där det leks och en 25a där det också ska lekas i, idag så tar dem till och med bort en endaste crawlbana dem har bara för att det ska lekas i hela bassängen,alltså ska det lekas i hela jävla hallen..vadå lekas räcker det inte med att det leks 90% av tiden i simhallarna, och räcker det inte med att det finns ett helt lekland utan då ska det lekas i stora simbassängen..vore mycket bättre om ungarna lärde sig att simma..

Nä när jag blir miljonär ska jag bygga mig en egen simhall för bara mig och Hustrun å då blir fan ingen lek där..

Går upp 05:30 tycker natten var för kort och absolut inte utvilad i höstmörkret,äter frulle en snabbis går på toa å snabbt iväg,seg hela dagen kommer hem vill inte något annat än att vila eller sova,orkar absolut inte träna så jag gör det imorgon,nähä inte då heller,längtar redan till helgen och det är bara måndag..hmm känner ni igen er ,så har jag känt många år innan min utbrändhet och jag är livrädd att hamna där igen nu när jag är på g litegrann igen,jag känner ju innerst inne att jag inte är redo att jobba heltid igen och vara så där trött hela dagarna,sen känner jag ett stort ansvar gentemot min älskade hustru som är mycket förstående i min sits, men jag blir ju inte mätt av zero dollar..

Hue ska jag gör ekar i mitt huvud dygnet runt och jag väger fördelarna mot nackdelarna hela tiden,ska jag satsa fullt ut eller ska jag rätt in mig i ledet och bara ta ett jobb och tjäna ok å sen vänta på helgen och framförallt bara hålla käften och göra som man blir tillsagd..

Farsan trycker på att självklart ska jag jobba med det jag alltid ha gjort för så har han alltid gjort och är uppväxt på det sättet man tar ett jobb och där stannar man..hmm

Jag inser att jag kan inte hålla på så här hela livet för tillslut sitter jag helt själv och det är min värsta mardröm,men tänk om jag tar nu jobbet som heltid och hamnar i gropen igen,klarar jag att ta mig ur den 2ggr ska jag chansa eller ska jag leva med begränsad ekonomi, men grejen är ju att det går ut över vårat liv tillsammans..

Ett stilla vatten över Bråviken..

Efter 2v uppehåll från träning pga förkylning så joggade jag väldigt lätt igår 5km kändes helt ok och var tvungen att va smart och hålla igen, löpning löser många problem psykiskt men 5km räcker inte så jag satt mig ner ett tag efter vid vattnet för att känna harmoni och få insikt och klarhet om vad jag innerst inne vill, sen om det blir så och det fungerar det kan jag inte svara på..

Livet är komplicerat tycker jag och så fort man kommer upp för hindret så dyker nya upp så är det bara sen finns det ju många som bara glider fram utan några som helst motgångar....

Men allt kommer att lösa sig någongång, nu ska jag bara göra det rätta valet..

H/Magnus

Jag har två vägar att gå, jobba heltid och tjäna bra eller göra det jag älskar, att jobba med träning!

Ekonomisk trygghet vs ekonomisk otrygghet vad väljer man...  

Jag önskar att jag var superdriven och kunde knyta upp kontakter och olika sorts uppdrag,skaffa samarbetspartners och göra reklam för och synas lite här , sen vore det trevligt med ett startkapital så jag kunde satsa lite och ha råd att förlora lite  men nu finns det ingen marginal helt enkelt, det känns lite bittert att vara tvungen att gå tillbaka och vara anställd och jobba med det gamla, som visserligen är rätt kul och dessutom kan jag yrket sovande typ haha.

Jag skulle nästan göra vad som helst för att ha mycket jobb på mitt egna företag och kunna utveckla verksamheten men det skulle jag verkligen behöva hjälp med, en bit på vägen har superduper ( katrin på IA Training ) gjort och gav mig jordens chans har henne att tacka mycket för..SÅ TACK KATRIN   Mitt dröm scenario är att jag skulle ha jobb mån till tors ca 4-5 uppdrag per dag och då skulle jag klara mig utmärkt, för jag är duktig på träning och är övertygad om att människor gillar mig,ibland funderar jag på att ta ett lån och gå en ubildning i marknadföring och sälj, men det vore nice om någon kunde sköta det åt mig så jag kan koncentrera mig på att träna folk istället,

Att gå tillbaka till sitt gamla yrke är det ett misslyckande eller ej, vad tycker ni ?

Är ju tacksam att dem vill att jag ska jobba hos dem en skön känsla att känna sig behövd helt klart..

STOCKHOLM I MITT HJÄRTA..

Jag trivs mycket bra i Norrköping men saknar närheten till vänner och familj och stockholm i allmänhet, tänker varje dag på Stockholm och saknar staden, men det finns ju saker jag inte saknar tex köer,stress,hårdare attityd och det var ju därför vi flyttade ifrån huvudstaden, men när jag och hustrun skaffar familj så har jag svårt att tänka mig att inte bo i Stockholm, men det finns för och nackdelar med allt och det som styr livet är ju som ovan jobb och ekonomi det kommer man inte ifrån, sen skanar jag närheten till att gå och titta på mitt älskade Djurgårdens IF även om jag hatar dem just nu så är jag för evigt trogen...

Sen så har jag så fantastiskt bra kontakt med hustruns farsa och han bryr sig verkligen om mig och det uppskattas mycket, så närheten dit saknar jag också, att bo som vi gör nu är ett test på obestämd tid och någongång så kommer vi tillbaka...var så säker

H/Magnus

Det var bättre förr..nä men i vissa fall faktiskt om man går tillbaka typ 10 år sen,

Om någon var för kylda så nös man eller hostade man i armväcket eller i näsduken man hade med sig,

nu förtiden så gör man så här att man hostar rakt ut eller nyser,oavsett om det är folksamling eller ej,jag har blivit hostad och nyst rakt i ansiktet ett gäng ggr, vad i helvete är det som är fel, har hela mänskligheten tappat empati och respekt och vett för sina medmänniskor????

En person som mig kanske är lite mer förbannad på sånt här än en som har sitt största intresse att ätt äta chips och dricka öl,men jag som tränar och håller mig i form är det viktigt att hålla sig frisk,

När jag är på stan ser man människor gammal som ung hostar rakt ut som sagt,hostar på händerna och sen tar i både frukt och grönsaker,kundkorgar,kortterminaler ( längtar till man kan swisha i affären )fan vad äckligt era pajasar!!!!!

Det är en stor nackdel med alla touchscreeens och knappar i ett hygieniskt perspektiv, ju fler såna apparater desto mer förkylningar och annat skit..

Sen ni som går till jobbet sjuka bara för ni inte pallar att vara hemma..men va fan är det för inställning! åter igen EMPATI OCH RESPEKT! man kanske ska införa som i Japan att har man en infektion så ska man bära munskydd helt enkelt!!! så börja nu att tänka efter snälla..

Så nu till andra saker.. jag kommer att lägga PT jobbet på hyllan för en obestämd tid för jag har fått ett heltids jobb

på ett företag inom VA branchen ,en tjänst jag alltid velat ha och dem tror på mig och behandlar mig med respekt för min erfarenhet och som person och inte som mitt jobb jag hade i Haninge, där man inte värnar om personal utan bara ser till ett tjänstemanna perspektiv och jag säger som en gammal kollega där (att dem bra har ju slutat )och så är det faktiskt, på ett privat företag syns man och visar man framfötterna så får man cred för det,

Jag är inte bitter hur jag blev behandlad utan det visar bara vad för sorts personer dem är,som jag trodde jag kände! men det visade sig att dem var skådisar,översittare och framförallt falska men men sånt är livet.

Nu ser jag fram mot gå vidare i karriären och visa vad jag igentligen kan, som jag inte gjort verkligen, för det var ingen ide helt enkelt!och som plåster på såren så har jag ett gäng tusen mer än vad jag någonsin skulle ha tjänat förr och det känns bra som fan och framför allt att kunna ta ekonomiskt ansvar hemma...

Trevlig helg H/Magnus

Jag stiger upp det är söndag morgon har sovit så där så jag känner mig absolut inte utvilad,vaderna ömmar,ont i foten gamla skadan gör lite påmind,känner mig tjurig trött och allmänt off,SÅ VAD BETYDER DET? JO VILODAG!

Jag gillar inte vilodagar för jag kommer helt ur fas och känner mig tröttare än någonsin dem dagarna men samtidigt vet jag att min kropp är bra på att tala om att det är dags för vilodag,det var det bla jag ej lyssnade på förr och då gick det ju så där..men hur som helst jag vet när jag känner mig låg och jag sover taskigt då är jag för sliten helt enkelt och förra veckan bravader sitter i ( Lidingöloppet 15km,8,5km tempopass,och ett rejeelt styrkepass )

Har väldigt svårt att förstå att jag är trött ibland,och ännu värre är att jag och hustrun inte synkar då alls,hon tränar och jag ska vila och jag blir sur och grinig,skit töntigt och omoget jag vet!

Min kära kropp fungerar bäst när jag anstränger mig rätt tufft varje dag då blir jag pigg i kroppen och den svarar mycket bra men balansen är tunn ,det kan handla om att tex springer jag 15km blir jag sliten men hade jag däremot slutat vid 13km hade jag inte blivit sliten så små skillnader är det,men innerst inne vet jag att min kropp sammansättning är mer gjor för explosiva övningar och kort distans men det är inte lika kul men jag har väl inget val tillslut antar jag, tränar jag ca 45min varje dag så behöver jag inte vilodagar.

Eftersom tävlingssäsongen är över och jag ska bygga upp mig inför nästa år så vet jag att nu kommer jag vara trött i typ 3 mån men köra mer styrka och alternativträning och tyvärr måste man ju va inne i simhallarna också och trängas så jävla tråkigt och störande,nångång ska jag bygga mig en egen simbana :)    

Njuter av utsikten över sjön Glan, ro för själen helt enkelt 

Skogsfika,kossor och spex !

Nöjda efter 15km skogslöpning i ett fantastiskt höstväder !

Så över till lite funderingar, ska jag välja trygghet före ovisshet men något jag verkligen vill och brinner för,eller ska jag rätta in mig i ledet och som alla andra ha en ekonomisk trygghet och bara ha ett jobb för att ha råd med saker eller nåt sånt.. hmm jag vet inte , första tanken är ju att javisst vill jag ha stadig ekonomi och trygghet med ett fast jobb och pengar som kommer in varje månad! Eller ska jag njuta av tillvaron och acceptera att pengar kommer in i bland men inte säkert..känner ett stort ansvar mot hustrun i denna fråga,igentligen borde jag bara ta vilket jobb som helst och hålla käften och lägga ner mitt företag så ekonomin blir trygg och sen då leva som förr att leva för helgen och semestern.. men vill jag det? eller har jag inget val?

Denna vecka blir lite avgörande, jag har 2 st erbjudanden att ta ställning till men inget som är säkert, jag har många drömmar om framtiden och då finns det bara en utväg! stadig ekonomi och innerst inne vet jag att min kära hustru skulle bli mycket glad om jag bara la ner och tjänade pengar istället ( jag förstår henne )

Ska ta denna vecka och verkligen fundera,inte lätt men ett måste..

Vi hörs / magnus